ungefär 2 månader sen

sen jag såg dig, eller bara fick ett litet sms med ett ''hej''
mkt har hänt bara på dom två månaderna, från att ha så grov ångest  till att va världens lyckligaste!
Offrade precis allt för dig. skolkade o lämnade vänner för dig
hade jag vetat att allt de här skulle hända innan jag träffa dig hade jag aldrig riskerat ett skit för dig! 
Allt du sa, precis allt va en lögn jävla äckel '' jag söker ett äkta förhhålland'' bullshit.
Du säger till mig att han är falsk, när du är precis som han idiot,
du uttnytjar ju varenda en, när ska du innse de? 
saknar den du va första gången jag träffa dig, hur du värmde mitt hjärta, när jag fick fjärilar i magen genom att ba se dig. Alla gånger du sakt jag älskar dig, minns du när du sa '' kommer aldrig lämna dig'' vad hände med det?
efter 6månaders kämpade, trampade du ner mig om och om igen.
Jag brydde mig inte om vad alla sa jag fortsatte kämpa, alla bad mig gå vidare och ba spotta dig i ansiktet! men så dum som jag är fortsatte jag. Kärleekken gjorde mig verkligen blind. Allt va som en dröm, för bra för att va sann.
Minns precis allt med dig, varenda dag vi träffades vid båtklubben. 15 minuter räckte för att göra hela min dag till den bästa. Vi tog allt i akt, du överraskade mig till min födelsedag, allt va perfekt tills vi lämnade varndra, du valde en annan väg medans jag fortsatte kämpa. därefter blev vi tillslut tsm igen, de va ganska ok tills du börja betee dig konstig, och vi gjorde slut igen. den andra gången vi gjorde slut kändes de bara skönt. att äntligen kunna gå vidare och glömma allt. men endå är du en del av mig fortfarande vi hade så jävla kul tillsammans, vi kunde sitta och skratta åt helt onödiga saker, och du fanns alltid där för mig, du löste mina problem! En kram av dig gjorde mig alltid hel. Trodde aldrig det skulle vara vi 2 första gången jag såg dig. trodde aldrig vi skulle ses efter den dagen, men när jag va hemma ser jag att du addat mig på fb, vi snacka och redan då hjälpte du mig med ett problem jag hade! Idag har vi inte snacka på två månader. Jag har absolut inte glömt dig, du bad mig gå vidare och när jag väll gjorde de bad du mig att dra, ibland förstår jag inte dig. Skriver inte de här för att du ska tro att jag fotfarande gillar dig! för de gör jag verkligen inte, har gått vidare och har min älskling.
Men en sak, ångrar inget som hänt bara att jag va så blind.
Jag hoppas de en dag messar mig eller ringer mig, och säger aleks förlåt för allt.
För du vet själv att allt gick isär tack vare dig. 
Ajja, Tack till alla som fanns vid min sida, och som allltid tröstade mig!
Ni är guld, och ni vet vilka ni är jag älskar er mer än vad ord kan beskriva
kärlek älsklingar.
''tvungen att skriva ut allllt, nu känns de sköööönt!''
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0